fredag 7 november 2014

Ljuständning

Förra helgen var ljuständning. Pappa kom på att vi kunde placera ljusen så de bildade Johans länk. Så såhär fint lyste det på Johans grav förra helgen <3


Vi bad också kyrkan nere i Linköping att tända ett ljus för Johan. Johan jobbade bisarrt nog på en kyrkogård där nere i Linköping. Lika så har han jobbat flera somrar på kyrkan i Ovanåker. Det är så sjukt allt. Varje gång jag är på graven tror jag att Johan ska komma. Och skratta och skämta som han brukar. Men Johan kommer aldrig utan det är bara hans före detta arbetskollegor som man ser. När när ska man fatta helt vad som har hänt? Vad vi har varit med om?

 Det var otroligt svårt att vara tillbaka i kyrkan igen. Senast vi var där var på Johans begravning. När de räkna upp alla namn på de som gått bort under året så gjorde det ont i hela kroppen. Ångesten rev i en. Ville bara springa därifrån och lägga mig och försvinna från allt. Vill inte leva i den här verkligheten. Varför sitter liksom mamma, pappa, jag och min sambo i kyrkan? Vart är Johan? Vad är det som händer?! Har hänt?

De flesta som hade dött var minst 80 år. 80 år. Johan fick 23 år. Det är över 60 års skillnad. Helt helt galet. Varje gång jag inser hur lite tid Johan fick svindlar det i mig och gör ont på ett sätt som inte går att förklara. I dom stunderna finns det bara bitterhet, ilska och sorg. Inte ett spår av mitt vanliga jag. Jag vill egentligen inge ont men kan inte låta bli att tänka varför Johan drabbades och inte gammal person som levt ett helt liv. Så konstigt blir man i huvudet vissa stunder. 
Jag kommer så väl ihåg när vi skulle tillbaka till Gävle i maj, några veckor efter beskedet att det inte gick att bota Johan. Mamma, jag och Johan sitter i väntrummet på onkologen. Bredvid oss sitter en äldre tant och en sköterska. Jag hör sköterska säga till tanten - Då blir du utskriven och vi ses om att halvår.
Det var en sådan total krock i huvudet att höra det. Själv satt vi med domen att Johan inte skulle överleva och vi skulle ha möte med doktorn om det och om strålning som skulle bromsa tumörerna. Så totalt overkligt. Och så får man höra det precis innan det mötet. De ord som vi hade gjort allt för att få höra.
Johan du är friskförklarad. Vi ses om ett halvår.
 


2 kommentarer:

  1. Så fint det var. Joel och jag var just och tände ett ljus för Johan. Verkligheten är svår att förstå.

    SvaraRadera
  2. Jaa visst var det. Vad fint av er <3 Nä att det här är verkligheten är så svårt att in...

    SvaraRadera