Besök från Linköping

För någon vecka sedan hade vi besök av Johans Matilda och hans kompis Adam.  

De hade åkt ända från Linköping och i Adams fall ända från Skåne för att hälsa på oss och se Johans grav. 

En helg med mycket känslor men framförallt skönt att få prata så mycket om Johan. 

Få höra nya saker om Johan. Få en till bit av Johan. Då blir det som att han mer är här och levande istället för när man pratar gamla minnen om han.

 

Det kändes skönt och träffa Matilda igen. Hon är en viktig länk till Johan. Och Johan var hennes livs kärlek.
Så samtidigt som det är skönt och träffa en som är lika nära Johan som oss så kan inte tanken om hur livet hade kunnat sett ut lämna en. Det skulle ju ha varit Johan och Matilda. De älskade varandra. Så det gör ont att se Matilda själv utan Johan vid sin sida. Man påminns om hur fruktansvärt fel allt är.

Adam var det första gången vi träffade. Men hans namn kände vi väl igen. Johan pratade mycket om Adam när han jobbade i Linköping. Att han trivdes så bra med han och hur roligt det var på jobbet med en till i samma ålder. Kommer ihåg att vi fick en bild på rabarberpaj och mamma trodde Johan hade köpt den till fikat med jobbet. Men Johan och Adam hade gjort den själva. Vi var inte så van precis vid att se Johan baka haha :)
Var fint och få höra hur Adam upplevde det när Johan började på kyrkan i Linköping. Hur han hade fått hela arbetsgruppen att trivas och bidragit med så mycket energi. Bara genom att vara Johan <3
Adam åkte ända från skåne för den här helgen. Det är helt otroligt.

Det var en tuff helg med mycket känslor. Det kommer man inte ifrån. Men den känsla som ändå är starkast är att det var så skönt att få prata så mycket om Johan. Många känns rädda att prata om Johan. Dela minnen om han. Gråta med oss. Men det är när man delar skratt, gråt, minnen och sorg tillsammans med andra som man läker bäst tror jag. Man känner sig iallafall inte lika ensam. Och det var just det vi gjorde, delade allt detta.

Vi hann också med att göra lite armband tillsammans. Kändes väldigt fint tycker jag. 

Tror Johan skulle ha tyckt det med och jag tror han är glad för att vi träffades allihopa. 

Jag är så glad och tacksam för att Johan hade så fina människor i sitt liv. Det är inte många, 

långt ifrån som skulle åka såhär långt för att hälsa på sin pojkvän/kompis familj 

och se dennes grav. Bara våga möta oss. 

Jag eller vi är så imponerad av dessa två människor. Tack för helgen <3 

Kärlek hopp styrka

 

Ung Cancer landsmöte

Förra helgen åkte jag ensam ner till Stockholm för en helg tillsammans med Ung Cancer. Åkte ner med väldigt blandade känslor. Och jag visste inte vad jag skulle ha för förväntningar på helgen. Men det jag visste var att jag äntligen skulle få träffa Lotta och Elias. Lotta som jag hade pratat över ett år med och vars sambo har samma cancer som min bror. 

Emma, Elias syster Linnea, jag, Lotta och Elias                                                                                                 Elias och jag

Att äntligen få träffa Lotta och Elias betydde väldigt mycket för mig. De har varit med så länge på våran resa och jag på deras. Elias är mitt i sin kamp mot cancer. Han fick sitt besked 2 månader innan Johan så vi har verkligen följts åt hela tiden. Sedan dess har de gått igenom så mycket hopp och förtvivlan. Besked där cancer är borta, besked att cancer är tillbaka. De har haft och har ett helvete som oss. När jag ser Elias bära Johans mössa är det som en bit av Johan är med. Och det känns så fint att Johans ord fortsätter och finnas. Inte i Johans kamp. Men däremot i Elias kamp mot cancern.

Att ha haft Lotta att skriva med har betytt så otroligt mycket. Många gånger när hon hade skrivit kändes det som att det var mina egna ord. Vi har delat så mycket känslor, tankar, stöttat och funnits där för varandra
när vi gått igenom sånt som ingen ska behöva gå igenom.
Kanske var det därför man gick hela helgen med en känsla av vi har träffats förut.
För så kändes det verkligen. Märkligt att det kan vara så men fint.

Jag fick också chansen att träffa Elias syster och hennes sambo. Otroligt skönt att få träffa en annan syster.
Samma smärta, att se våra älskade bröder sjuk i denna skitcancer utan att kunna göra något.

Jag har länge känt ett speciellt band till de här fina människorna och efter ha träffat dom känns det bandet extra starkt <3

Vi fick höra att cancern som Johan fick, gallgångscancer är väldigt ovanlig. Och drabbar oftast äldre.
Så att jag och Lotta lyckades hitta varandra är lite otroligt. 

Men det är faktiskt tack vare Ung Cancer som vi fick kontakt för ett år sedan. Jag skickade ut ett desperat inlägg på Ung Cancers facebook-sida. Lotta svarade och sedan dess har hon funnits där.

Utan Ung Cancer hade jag inte hittat någon med samma cancer som Johan. Så Ung Cancer gör verkligen ett viktigt jobb.

Lottas blogg om Elias kamp om ni vill läsa den:

http://showlife.nu/
Och här finns ett inlägg om Johans ord kärlek hopp styrka:
http://showlife.nu/2015/05/03/karlek-hopp-styrka-2/ 

Lotta, Elias, Linnea och Daniel i Johans mössa - kärlek hopp styrka

Helgen innehöll så mycket känslor. Speciellt dubbla känslor. 

Det var så skönt och veta att alla här är drabbad av cancer på något sätt. De förstår. JAG ÄR INTE ENSAM.

Samtidigt som man tänker vad grymt det är att alla här drabbad av cancer på något sätt. 

Att det är den här skitsjukdomen som förenar oss. 

Men en känsla som också kom i helgen var att det här hade varit perfekt för min bror. Johan var så otroligt social. Jag önskar så att han hade fått varit med i helgen. Fått träffat Lotta och Elias och dom andra. Jag vet att han och Elias hade kommit så bra överens. I annan värld hade Johan och jag fått åkt dit tillsammans.  En frisk Johan som skulle fått berätta för andra vilket helvete han hade varit med om. 

 





















Känner att jag nog inte har sorterat tankarna helt än från helgen.
Men tror att det här var ett viktig steg för mig. Just att få träffa andra i min situation.
Se att andra trots allt överlever och skapar sig ett liv fastän man förlorat ett syskon,
en förälder, ens bästa kompisen eller ens kärlek.
Jag har också fått nya fina vänner. Och väldigt mycket intryck, nya insikter, kärlek och energi. Från att vara ensam med så mycket tankar så fanns det plötsligt fler som känner exakt på samma sätt. Det går inte att förklara hur det känns. För när man är mitt i cancervärlden så känner man sig ensammast i världen. Men det gör jag inte längre.
Ung Cancer är en gemenskap där det finns så mycket kärlek och förståelse. 

Tack för den här helgen Ung Cancer!