torsdag 11 juni 2015

GÅ VIDARE - ATT BÖRJA LEVA PÅ NYTT

Då och då får man höra att vi måste gå vidare. Men jag får panik när man säger så. Gå vidare låter som att man ska glömma Johan. Lämna han i det förflutna. Jag får höra att jag ska vara tacksam för att jag haft Johan som bror. Men jag är inte alls där än. För mig ÄR Johan fortfarande min bror. 

Jag är inte där än att vara tacksam för de minnen jag har med Johan. 

Jag förstår att folk inte menar nå dumt och att gå vidare är sak som man säger. 

Men det är själva meningen gå vidare som jag/vi har svårt för.


Vi pratade om just den meningen med våran präst för ett tag sen.
Och vi kom fram till att börja om, börja leva på nytt kanske mer ligger närmare för oss.
För på sätt och vis dog en del av oss med Johan.

Och nu måste vi lära oss att leva på nytt. På ett annat sätt än vad vi levde förut. Vi måste lära oss att skratta igen, träna, träffa vänner, ha roligt, arbeta, möta människor, åka på sjukhus igen. Ja listan kan göras lång.
I början var det så illa att man måste nästan lära sig gå igen för benen var så svaga och inte lydde en. Och lära sig andas normalt igen. Och bara vänja sig att åka mamma, pappa och jag i bilen.
Tre istället för fyra som vi brukade vara. Ska vara.
Varje steg är så svårt första gången man gör det. Då är ångesten och skuldkänslorna där i en.
Fastän man vet att man inte ska ha det. Men man kan inte styra det.

Efter några gånger går saker/situationer dock bättre. På något sätt har vi tagit flera steg sedan augusti. Gjort saker igen som man inte trodde skulle vara möjligt. Vi har börjat tagit små små steg mot att börja leva på nytt.
Men vad det nya livet är vet vi inte helt än. Det får vi forma allt eftersom.


Pappas otroligt fina bild som han tagit i Lofsdalen

2 kommentarer:

  1. Så fint skrivet och fint tänkt . Ni kommer att gå vidare omIMG_9392.jpeg än det tar tid men det måste det göra . Ja kan inte säga att jag förstår för det gör jag inte Det är bara ni som gått genom detta hemska Ni som vet hur det känns Ni som kan Komma vidare när det är dags ! Ingen annan kan säga när det är tid för det . Ja lider med er och er smärta tankarna finns hos er för varje dag . Dagarna framåt är tunga för er fortfarande , minnen från förra året denna tid och alla andra minnen kan jag tänka mig , men jag tror o hoppas att ni kommer in i ett nytt liv när ni är redo för det . Det är nog så att man får lära sig leva ett nytt liv efter ett sånt här trauma . En ny familj utan Johan vid sin sida men ändå med er ❤️❤️❤️❤️Kramar /Lena Emman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena <3 Jaa vi är inte där än. Fortfarande är man kvar i sjukdomsminnena. De är så svåra. Jag vill ha minnena från friska Johan. Men man är inte där än. Tids nog hoppas jag.
      Jaa lära sig leva ett liv som en ny familj. Utan Johan här fysiskt men i våra hjärtan. Någon gång kanske. Jag vet att det är det Johan vill. Att vi ska leva så bra vi kan. Kram Sandra

      Radera