För några veckor sedan åkte jag och min sambo ner till Västerås.
Vi hade blivit bjuda på Lotta och Elias bröllop.
Vi kände när vi fick inbjudan att det är klart vi ska vara med och dela deras dag. Trots att jag bara träffat Lotta och Elias en enda gång och min sambo inte alls. Märkligt att man kan trots det känna ett sånt band till varandra.
Dagen då Lotta och Elias sa ja till varandra, sa ja till livet var en magisk dag.
Men även en dag med mycket känslor.
För det var såklart upp och ner med känslorna. Som allt annat finns det alltid dubbla känslor numera. Allt som är glädje är också sorg. För tankarna kommer fastän man inte vill. Jag kände en otrolig sorg/hopplöshet när jag insåg att min bror inte kommer vara där på mitt bröllop. Han kommer inte hålla ett skitbra roligt tal som jag vet att han hade gjort.
Och jag kommer aldrig få gå på hans bröllop.
Bara att kliva i en kyrka igen och höra musik var också ett steg.
Men jag gjorde det och nu har jag även bra minnen igen från kyrkan.
Jag är så glad att vi åkte. Bröllopet var verkligen otroligt fint, ett riktigt sagobröllop. Det är så häftigt att det här bröllopet har blivit av tack vare Ung Cancer. Det kändes verkligen speciellt att få vara med och dela Lotta och Elias dag. Dessa fina två människor som jag önskar det bästa för.
På något sätt kändes det som det var meningen att vi skulle vara där. Vi har delat så mycket smärta, sorg, tunga tankar och känslan av maktlöshet. Därför var det extra fint att få dela en dag av glädje med varandra.
Hela dagen kände jag Johans ord kärlek hopp styrka. Lottas pappa avslutade till och med sitt tal med just dom orden. Tårarna rann då och jag kände verkligen att Johan var med på något sätt. Att hans ord har en sån betydelse för andra och att de användes på ett bröllop var otroligt fint. Vet att Johan hade varit så stolt och glad över det. Finare kan det inte bli <3
