Är det något jag insett så är det att inget är självklart när cancern dundrar i ens liv. Allt man trodde på ställs på ända. Ens naivitet, att inget ont kan drabba min familj. Att sjukvården är proffsig och ser hela människan. Listan kan göras lång. Men vissa saker hamnar inte på den listan. Det är när människor finns där och inte viker från din sida fastän allt är kaos.
Jag trodde att det inte gick att ha det värre än vad vi hade. Johan hade. Men jag hade fel.
Johan slapp uppleva något sånt och det är jag så glad och tacksam för. Han hade alltid någon som kunde komma när han orkade. Hans vänner fanns där villkorslöst. Trots situationen Johan befann sig. Omöjligt att hantera egentligen. Och speciellt när man är 23 år. I den åldern ska livet handla om annat. Cancer ska inte existera. Borde inte kunna existera.
Johans vänner fanns med under hela tiden även om det blev mindre och mindre. Men han hade 3 vänner på besök dagen innan han dog. Flera timmar var dom där och Johan hade pratat om vad han ville göra framåt. Jag är så tacksam för det. Att Johan fick göra det han gillade mest. Umgås och vara social med folk och att han var full av planer fram tills han dog. Att han inte hade gett upp.
Jag vill rikta ett tack till Johans vänner. Ni betydde så mycket för min bror och jag är så tacksam att ni fanns där för han. Mer kunde ni inte göra <3
<3
SvaraRadera<3
Radera<3
SvaraRaderaHow can I contact you ?
SvaraRaderaare you still supplying the bracelets?
SvaraRaderaHello. Yes I am. You can contact me at jonssonsandra@live.se.
RaderaOr my instagram: inspir_boost