onsdag 24 juni 2015

MIDSOMMAR


 


Midsommar har passerat. Vi hade en bra midsommar, så bra man kan ha.
Men mina tankar letade sig till förra året. Till den här bilden. 


Vi var i frostkilen då med husbilen och gjorde mat ute på muurikkan. Johans bästa kompis David var med och jag och min sambo. Allt var Johans idé. Kommer ihåg att jag blev så glad att Johan ville göra något på midsommar. Men det var nära att det inte blev av. Cancern förstörde nästan den här dagen också. Som de flesta dagar förra året.
Johan ville så mycket men hans kropp klarade det inte.
Tänk vad mycket man ville göra som vi aldrig kunde eller hann göra med Johan. Han ville ner till Linköping så pappa köpte en husbil för att det skulle kunna bli möjligt. Hade vi kunnat så hade vi rest någonstans tillsammans hela familjen. Flytt en stund från cancern. Men den möjligheten fick vi aldrig. Johans cancer var för svår och aggressiv.

Som sagt var det nära att vi inte kom iväg den här dan. Johan var inge pigg  och hade vi inte fixat allt hade han nog stannat hemma. Men han kämpade sig iväg och jag är så glad att jag har det här minnet <3



Bild från midsommar 2015. Plötsligt när vi sitter på altan ser vi hur otroligt vackert solen strålar genom träden. Jag bara tänker att det här måste vi fota. Så jag och min sambo rycker med oss kameran och går in i skogen. Vi hinner ta det här kortet sedan är det magiska ljuset borta.

När jag kikade på bilden efteråt kändes den symbolisk och dessa ord bara kom:
"Ljuset finns på något sätt alltid där, även i det mörkaste mörker.
Det gäller bara att fånga det."


2 kommentarer:

  1. Har tänkt mycket på den fina midsommar vi hade förra året, och gläds åt att Johan orkade komma ut med oss. Det är en av de finare minnen jag har, och liksom du är jag glad att jag har det. Saknar att umgås med Johan. Sedan jag såg det här inlägget har det legat kvar länge i mina tankar, att livet kan vara så annorlunda sedan dess. Men den kvällen var perfekt i mina ögon, och jag kommer att tänka på den länge.

    Kram David

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var verkligen en perfekt kväll som du säger. Och betydde extra mycket att Johan själv planerade den. Men det gör ont när man tänker på det också. För det man har förlorat. Att livet är så förändrat

      Radera