24 april

24 april för ett år sedan så var Johan, mamma och pappa på väg ner till Gävle. Johan skulle få sin 5:e behandling cellgifter och även ett svar på röntgen som gjorts en vecka tidigare. Allt kändes bra. Vi hade nyss börjat sålt kärlek hopp styrka mössorna. Som kändes så stort för oss, speciellt Johan. 

Johan var mitt i sin kamp mot cancern. Nu skulle ytterligare ett steg tas. 

 Några timmar senare är allt förändrat. Livet var för alltid uppdelat i ett före och ett efter. 

Johan fick beskedet att tumörerna istället för ha krympt eller stannat, hade växt. De hade växt så mycket att en operation inte längre var möjlig. Läkarna sa till min bror att de gav upp. Att han aldrig skulle bli frisk. Att cancern skulle ta hans liv.

Jag kunde inte föreställa mig en framtid utan min bror. Det gick bara inte. Livet var slut. Förstört för alltid. Och nu har ett helt år passerat sen den dagen. Det går inte att förstå. Hur har jag orkat sen den dagen? Hur tar jag mig ur sängen varje dag? Jag var med när min lillebror dog. När han dog i våra armar. Hur han kämpade för att fortsätta andas. Hur kan man fungera som människa efter det? Hur fortsätter man leva när det värsta som kan hända en, händer? Jag vet inte. Jag har inte svaren på det än.

Men på nåt sätt finns livet där. Det som kändes omöjligt att tänka förr. Jag vet inte vilket sorts liv ännu. Det håller jag fortfarande på och försöker komma underfund med. Men för min bror ska jag försöka leva livet så fullt ut jag bara kan. 

Kärlek Hopp Styrka

Våra älskade djur

 

Efter beskedet i april förra året, ett besked som för alltid har gjort att det finns ett FÖRE och ett EFTER.
Efter det började Johan prata om djur. Vi måste skaffa något djur sa han. Vi måste få in liv och rörelse i huset. Och vi gjorde som Johan sa. På så sätt kom Ronja och Molly till oss <3

Jag och min sambo hade pratat länge om att skaffa en bichon havanais. Eftersom jag är allergisk mot pälsdjur så är det är en av få hundraser som fungerar för mig. Och vi kände att varför vänta mer? Och speciellt när Johan hade en önskan om djur. Man kunde ju göra vadsomhelst för honom, om han bara fick må lite bättre för en stund. 

När vi berättade att vi hade hittat en hundvalp som vi skulle väg och kolla på blev Johan så glad. Att få se ett leende från han då, i den situation vi befann oss var och är ovärderligt.

Vi fick hem våran hundvalp redan i maj. Allt gick extremt fort från att vi bestämde oss att vi skulle skaffa hund tills att vi hade våran älskade Ronja hemma hos oss. Gick nog på några veckor bara. Men jag vill tro att det var meningen. 

Meningen att något positivt skulle komma till oss då.

Kommer ihåg första kvällen vi hade med oss Ronja hem till mamma, pappa och Johan. Redan efter den där första kvällen betydde Ronja så mycket. Hon fick oss att tänka på något annat än cancern och bara för en stund kunde vi andas lite lättare.  

Någon månad senare var vi och hämtade Johans katt. En katt som han valde ut och som han döpte till Molly. Och han valde en otroligt fin katt. Är så många som säger att Molly är bland den finaste katten de sett. Du valde så bra älskade Johan <3

Johan hade såklart rätt med djuren, lika som med mycket annat. Han var så klok. Ronja och Molly medförde att det blev liv och rörelse i huset. Och de lockade oss till skratt mitt i det ofattbara.


Idag är vi väldigt tacksamma för Johan ville att vi skulle skaffa djur. De ger oss så mycket viktigt energi i allt kaos <3 

Pengarna är där de ska vara nu

Det är gjort nu. Det känns stort och viktigt. Pengarna är äntligen där de ska vara älskade bror. Det vi påbörjade för mer än ett år sedan har resulterat i att vi har varit med och bidragit och stöttat forskningen. Det du brann för. För att ingen, INGEN skulle behöva plågas och lida som du.

För ett tag sedan skickade vi alla pengar som vi har fått ihop i Johans insamling - kärlek hopp styrka.
70 000 kr skickade vi in. Helt fantastisk siffra. De här är pengar från försäljningen av Johans mössa och armband och från begravningen. Sedan har vi ytterligare 32 000 kr hos Cancerfonden.

Vi valde att ge en stor del av pengarna direkt till forskning. Det var Johans vilja.
Den är helt ny, forskningen som vi har valt att ge till. Så ny att den inte ens var testat ens på människor när Johan var sjuk.
 Pappa ringde till den som var ansvarig för forskningen i maj förra året. Desperat efter att fått beskedet att Johan skulle dö. Vi fick lite hopp när vi fick höra talas om det här. Men det hoppet försvann snabbt. Man var inte långt alls i forskningen. Det var minst ett år framåt innan man skulle prova på människor... Och den tiden fanns inte alls för Johan.

Forskningen är en helt ny sorts forskning som har ett helt annat sätt att angripa cancerceller. 
Och den som ligger bakom den är cancerforskaren Thomas Helledays. 

Såhär förklarar Helledays själv den nya metoden att behandla cancer:
– De cancermediciner vi tagit fram hittills har antingen gett väldigt kraftiga biverkningar, 
eller så har cancercellerna utvecklat resistens emot dem. Så jag tänkte att vi i stället måste försöka 
hitta en generell svaghet hos cancercellerna, berättar Thomas Helleday.
Och till slut såg han något speciellt i cancercellernas förmåga att överleva. 

Det handlar om ett enzym som heter MTH1 – ett enzym som fungerar som livvakt för samtliga cancerceller, 
oavsett cancerform. Det här enzymet skyddar cancercellerna från att skadas av så kallade fria radikaler. 
Och det här enzymet är enligt Thomas Helleday också cancercellernas akilleshäl.
Forskarnas föreslagna cancermedicin hämmar och blockerar alltså det enzym 
som fungerar som cancercellernas skyddvakter. När cancercellen försöker dela sig så havererar den i stället inifrån.

Här finns också ett klipp från SVT som tar upp forskningen:
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/genombrott-for-ny-cancermedicin

Våran historia och om våran insamling finns nu att läsa på http://www.helledayfoundation.org/fundraising.html
De var så fina på Helleday, de ville berätta och dela med sig av våran historia.
Så de bad mig skriva ner lite. Och nu finns alltså Johans berättelse på deras hemsida. Känns väldigt bra och jag vet att Johan hade varit så stolt idag. Och att fler får veta om Johan, betyder mycket för oss övriga i familjen.
Är som Johan lever vidare då, han finns här med oss.

Tack till alla som gjort detta möjligt <3
Kärlek Hopp Styrka