måndag 23 mars 2015

Ångest

Kan inte sova. Ångesten river i mig. Det gör så ont. KAN INTE ANDAS. Är känslan. Innan Johan blev sjuk trodde jag inte ångest kunde göra så ont. Ta över ens kropp mot ens vilja. Är läskigt att man kan förlora kontrollen över kroppen på det här viset. 

Jag vill ta kontroll över min kropp igen. Vill inte vara svag. Det känns som man har åldrats så många år. Jag känner mig inte alls som 26 år. Har så dålig ork. Är som att något i kroppen alltid har någon sorts ångest. Man bär sig med det varje dag. Och det är beroende på dag och situation hur mycket av den här ångesten som kommer fram. Man är liksom aldrig helt avslappnad. Allt man har gått igenom har nog också gjort att man känner så. 

Men inget av den här smärtan kommer i närheten av Johans. Hans fysiska smärta och sina panikattacker. Jag skulle behöva en kram från dig så himla mycket nu älskade bror. Så skulle allt kännas bra och jag skulle kunna andas igen. 

Hur och varför blev livet så svårt?! 

4 kommentarer:

  1. Jag känner också så ofta, att jag önskar att Johan kunde hålla om mig, så skulle allt kännas bra. Jag tänker på er väldigt mycket. Kram Matilda. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa usch. Ja man skulle göra vad som helst för det. Tack fina du ❤️ Tänker på dig med. Kram

      Radera
  2. Lider med er stackare Overkligt är ordet ❤️❤️❤️ Kramar Lena Emman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för du tänker på oss ❤️ ja det är overkligt och ju mer tiden går ju overkligare känns det som vi har varit med om. Kram

      Radera