Den här sommaren börjar lida mot sitt slut. Första sommaren utan dig.
Har varit mycket känslor. Många gånger då man känner att du borde få vara med oss här och njuta.
Att det är så fruktansvärt fel och tomt. Du skulle ju bli frisk till sommaren. Förra sommaren. Du sa det och jag såg framför mig hur vi skulle verkligen njuta av den sommaren. Du skulle må bättre och orka vara med dina kompisar. Vi skulle ha tagit oss förbi det värsta.
Det blev inte så. Istället den tuffaste sommaren. Folk pratar om att förra sommaren var så underbar.
Vi vet inte vad de pratar om. För oss innebar sommaren flera veckor på sjukhus med en Johan som mådde allt sämre och blev allt smalare. Och vi tvingades se på utan att kunna göra NÅGOT. Den känslan går inte att beskriva.
Så jag såg inte framemot den här sommaren. Men trots allt så har jag haft det bra. Så bra jag/vi kan.
Försökt tänkt att man samlar på sig energi. Och så har vi varit väg på lite småresor. Mamma, pappa och jag var bland annat till höga kusten. Det kändes som en viktig resa ❤️ Att vi tre tillsammans åkte och att vi kunde uppskatta de fina platserna vi hamnade på och ha det bra tillsammans. Vi är trots allt en familj. Inte den familj vi en gång var men fortfarande en familj ❤️
