Var inte rädda för oss

Jag/vi har en känsla som vi haft hela hösten. Att en del människor är rädda för oss. Att man inte orkar tänka på hur det är för oss. Rädd för våran smärta. Det måste vara det som gör att folk inte finns där för en. Att man inte kommer och hälsar på oss. För jag vet att inte folk vill en nå ont. På nåt sätt. Men det är tufft att inse att folk som man trodde skulle finnas för en, inte gör det. Allt är tillräckligt svårt ändå. Man behöver inte det också.

Jag vill bara att folk ska veta att ni behöver inte vara rädda för oss. Ni behöver inte vara rädda för att säga fel saker. Eller säga saker som gör att vi gråter. 

För vi har redan varit med om det värsta.

 

Och ni kan inte heller säga saker som gör att vi blir av med smärtan. Det kan INGEN. 

Men ni kan göra så mycket genom att bara sitta ner med oss en stund. Att ha en annan människa vid köksbordet som man får fokusera på en stund. Att ni kommer och vi för en liten stund får lite energi av en annan människa kan vara avgörande just för att den dan ska kännas OK istället för outhärdlig. Vi behöver så lite för att man känna sig tacksam. Så ställ inte för stora krav på er. Ni behöver inte säga så mycket ens. Men känn er inte rädd att prata om Johan. Ni behöver inte vara stark för våran skull. Tvärtom. Att få gråta tillsammans och dela sorgen med andra behöver vi. Det är tillsammans som vi är starka ❤️

Så snälla. Var inte rädda för oss.